C.I.B. NORDUCH DKUCH Mayaroz Marguerite De Navarre
är uppfödd av Monica Holand Norge, Mayaroz Kennel

 

Startsida Nyheter Lisen Saga Maddes uppsats Dagbok Rasstandard Länkar
   

Jag hittade Mayaroz Kennel på internet, och blev så förtjust i deras hundar, och Caisa, Lisens mamma var den vackraste tiken av alla på kenneln. Jag ville ju så gärna ha en utställningshund, och här verkade det finnas möjligheter att få en sådan. Efter mycket brevväxling och många telefonsamtal, bestämde vi att jag skulle få köpa en av Caisas valpar, jag skulle få välja vilken tikvalp jag ville, för Monica skulle inte behålla någon av valparna. 4 valpar föddes den 30 januari 2007, 1 hane och 3 tikar, varav 2 helvita och så Lisen som var svart på huvudet.  Efter en hel del diskuterande kom vi fram till att jag skulle ta Lisen, med mycket färg på huvudet, för de 2 kritvita tikarna, som jag från början ville ha en av, saknade en del färg runt ögonen, och man vet ju aldrig hur det blir med sånt pigment, om det kommer eller ej.

Mats införlivade mig med att det kanske inte var möjligt att köra bil till Tromsö (enkel väg 130 mil från Sundsvall) i slutet på mars. Den 21 mars var valparna 8 veckor och det var dags att ge sig iväg på den långa bilturen. Och prata om tur! Vi hade tagit ledigt fredag till måndag, och bokat hotell i Kiruna, Tromsö och Luleå, 4 resdagar och 3 övernattningar. När Mats, Saga och jag satte oss i bilen tidigt på fredagsmorgonen låg snön djup och det var klart och plusgrader. Dagen bjöd på strålande solsken, och när vi kom till Jokkmokk konstaterade jag att det var en annan färg på snön än hemma. Då kom vi på att den var alldeles ren och lyste i en blå nyans i solskenet. Termometern visade på + 8 grader hela helgen och solen lyste över oss. De mesta av vägarna var bara och torra, som på sommaren även i Norrbotten. Vi stannade och rastade i Jukkasjärvi innan vi kom till Kiruna och Saga kunde springa lös på älven nedanför Ishotellet. På lördag morgon gav vi oss iväg från Kiruna. Första rastplatsen blev på Torne träsk och jag fick se de små fiskehusen på isen, för första gången, jag hade ju läst om dem i Åsa Larssons deckare. På Torne träsk var den totala tystnaden, jag har aldrig upplevt sådan tystnad förut. Solen sken, och när vi vände oss runt, upptäckte vi Lapporten, Saga kunde springa lös på isen, vilket hon uppskattade efter så många mil i bilen. Vägen över riksgränsen badade också i solsken, och man önskade att man kunnat stannat kvar några dagar. Norge är ju också så vackert, slingrande vägar genom fjäll och dalar innan vi kom fram till Tromsö.

Hemma hos familjen Holand, väntade oss 3 jättesöta valpar. Lisen och hennes systrar, brorsan hade redan flyttat till sitt nya hem. Jag hade kunnat tagit med mig alla 3 samt Lisens pappa Odin. Odin underhöll oss hela tiden med sina konster, mot betalning förstås, men vilken charmknutte!!! Den vackraste hund jag sett. Mamma Caisa var naturligtvis inte lika vacker eftersom hon var nerklippt, underhöll oss inte lika mycket heller, det fick Odin sköta. Caisa hade ju valparna att sköta. Efter ett par timmars gossande med 3 bustroll, gav vi oss iväg till hotellet i Tromsö.


Odin sitter fint


Mats och Odin (Lisens pappa)


Lisen med sina 2 systrar.

 


Vi tar med oss Lisen hem.

 


Jag bäddade på golvet där jag sov med Saga och Lisen. Lisen på sin röda filt och med sin nalle som luktade mamma.

Vi hade samma tur med vädret hela vägen hem, så när vi passerade Torne Träsk igen, kunde Lisen vara med och springa på sjön. Det är helt underbart i hela Norrbotten, för man kan släppa hundarna lösa när man stannar och rastar, bara man kommer en bit från stora vägen.


Lisen och Saga på Torneträsk

Så klart fick den som inte körde sitta i baksätet och vara sällskap åt Lisen, då det inte räckte bara med Sagas sällskap.


Saga och Lisen delar bur i baksätet, de är kompisar från första stund.

Turen kunde ju inte hålla i sig hela vägen, när vi kom till Umeå (30 mil hemifrån som tur var), började en konstig lampa lysa på instrumentbrädan. Mats ringde till Saabverkstan i Umeå, som sa att han skulle slå av motorn och vänta på bärgning. Där stod vi strandade efter E4 med 2 hundar. Men det vara bara att ta dem i famnen och åka bärgningsbil till Saabverkstaden. Där fick vi vänta ett par timmar på en hyrbil, innan vi kunde köra hem. Det blev Mats och John som fick bege sig tillbaka till Umeå för att hämta vår bil, och lämna tillbaka hyrbilen. En ny resa på nästan 60 mil, men nu utan hundar i alla fall.

 

   

Far:
NUCH NV 06 Voyou Du Clos D'emma
 

Kallas för Odin

Tillbringar numera sin tid som sällskap åt en äldre dam i Nordnorge.  

   

Odin

   

"Hanne som er skapt
direkte etter rasestandard.
Har samtlige raseriktige
detaljer på rett sted.
Vises i topp kondisjon.
Han kom, han sågs, han seiret."

Dommer
Owe Germundsen, Sverige

 

  

Odin BIS 2005

 
 

 

 

 

     

 

 

 

Mor:
NUCH SUCH
Mayaroz Call Me Number One

   

Lisens mamma kallades för Caisa. Caisa dog i en tragisk olyckshändelse när Lisen bara var 1 år gammal.